Frågvisa på folkhögskola

Personal och deltagare på Nordiska folkhögskolan i Kungälv vill ta reda på mer. T ex...

..."om jag genom att uttrycka mina idéer kan förändra konkreta saker som t ex pappersförbrukningen."

..."hur mycket pengar som skänks går verkligen till u-länder?"

..."hur mycket rättvisemärkta varor har jag råd med?"

..."hur stor del av skolans livsmedel är närproducerade?"

..."varför tillåts diktaturer delta i FN-samarbetet?"

..."vad är rättvisa? Lika tillgångar? Lika möjligheter? Autonomi? Frihet från tvång? Vissa substantiella rättigheter?"

..."vad kan jag göra för världens havsmiljö?"

..."har jag någon nytta av detta?"

De här och många fler frågor formulerades av deltagare under ett pass om hållbar utveckling och global rättvisa 22/1 2008. I såna stunder regerar folkbildning.

Mingelmetoder

Öppet hus på Sida, 27/9

Ååå mingel. Man vet aldrig hur man ska få reda på vilka som egentligen är där, komma nära kändisar eller starta det där samtalet man längtat efter om de där viktiga frågorna som de där viktiga människorna med det viktiga jobbet faktiskt arbetar med dagligen. Instinktivt klamrar man sig fast vid nån (vem som helst!) man har träffat förut och alltså låtsas att man känner, bara för att slippa se dum ut för sig själv med en pappmugg i handen.

Men jag måste bara säga, i dessa tider av Sidaspöande, att deras öppet hus i måndags var det bästa mingel jag nånsin har varit på. Det var så härligt uppstyrt. Alla Sida-medarbetare hade namnbrickor och stod under en skylt med nåt ämne som man kunde börja prata om, på alla bord fanns godis och ett relevant informationsblad, i en hörna fick man höra om goda exempel och bäst av allt:

De hade öppen frågestund! Alltså verkligt öppen. I en hel timme. Med CHEFEN. Man kunde gå in från gatan (lockad av de faktiskt kaxiga affischerna: "Svenskt bistånd dödar barn") och ställa frågor om varför Mugabes Zimbabwe straffas för att de försöker ge fattiga lite jord eller om det är jobbigt med religioner som lägger sig i familjeplanering eller om Sida tänker på att det finns svenskar som behöver tandproteser när de utvärderar effekten av svenska skattepengar som går till bistånd. Och ja - biståndsproffsen drog efter andan, log snett eller rynkade ögonbrynen, men det var så skönt att folk fick fråga det de undrade helt enkelt.

Länktips: För er som inte själva orkat leta rätt på Listan med länder som kommer fortsätta få bistånd.