Magisk metod

Bim de Verdier från Wiks folkhögskola berättar

Jag är inte biologist. Men jag gör ett undantag: Berättande. Det är en magisk metod att bli utsatt för. Nästa gång du ska presentera din verksamhet, pröva att börja som eldsjälarna på Inspirationsdagen förra veckan:

"Jag är varm och svettig, står i damm och stekande sol och ser framför mig en tjej som gråter."

"När jag var liten såg jag en myra i julgranen. Mitt i vintern!"

"Apropå helvete, jag heter Ingegerd."

Effekten är otrolig. Folk släpper pennan, lutar sig tillbaka och lyssnar koncentrerat. Timme ut och timme in. Det är det personliga. Vi är programmerade att intressera oss för våra medmänniskors historier. Jag måste nog revidera min vanliga början ... "Folkbildningsrådet har ett särskilt regeringsuppdrag att stimulera och utveckla..."

Idéintoleranta/idésprutor?

"Folkhögskolor är idéintoleranta institutioner - därför leder såna här diskussioner ingenvart."

Så står det på en av lapparna. Någon skrev det efter ett pass jag höll i på en folkhögskola häromsistens. Vi var ungefär 60 pers och diskuterade "hållbar utveckling" och "global rättvisa". Stora begrepp. Lätta att slänga sig med, svåra att ifrågasätta och utmana.

En kille tyckte att vi i Sverige i första hand borde sköta oss själva på ett bra sätt. Kanske inte skicka iväg massa pengar till länder som styrs av ledare som ingen kan välja bort. Att varje stat måste sköta sig själv. Med betoning på sköta sig. Runtomkring började andra elever att sucka högt och himla med ögonen. Men han stod på sig, om än lite rödare om kinderna. Kanske var det han som skrev lappen sen. Eller nån som stod tyst och inte vågade säga nåt. Inte ville riskera att bli impopulär, utdefinierad.

Det är inte så lätt att balansera mellan individens ansvar och strukturens påverkan, vare sig det gäller stater eller personer. Och inte blir det lättare om vi inte vågar lyfta maktkonflikter och demokrati-dilemman. Då blir vi ju idéintoleranta. När vi istället kan vara kreativa istället. Idésprutor.

Fina medmänniskor

Folk[bild]ning?!

När man just varit sjuk och svag kan man bli så blödig. Och rörd över små saker. Som att kunna gå rak. För att inte tala om att kunna gå till jobbet. Dessutom i världens vackraste stad. Och förstås att det finns människor som genom klotter vill tala med en på vägen. Medmänniskor.

Klustervapen, snus, biobränsle.

Med i EU (Foto: Fotoakuten)

Alla tre frågorna är med i EU. Två är fallstudier på februaridagarna om EU:s utvecklingspolitik, ni vet den där som ger med ena handen och örfilar upp en med den andra.

Vill du veta ännu mer? Concords FEST-projekt ordnar alltså ett superlyxigt program för kunskapshungriga. Två dagar, gratis seminarium, resa, mat och boende för att prata EU och utveckling, klustervapen och biobränsle i Helsingfors. Själv ska man tydligen ta med sig. Och ev. prilla.

Sopigt förtroende för demokratin

Har du förtroende för dem? (Foto: Melker Dahlstrand)

Sopkriget i Neapel handlar inte bara om nationalekonomi. Thomas Lappalainen som skrivit böcker om maffian och Camorran (Neapelmaffian) menar att det beror på folkets låga förtroende för de offentliga institutionerna. Kolla in resonemanget på DNs webtv.

Institutioner utan förtroende är inte tillräckligt för att kalla sig en demokrati, oavsett hur många som röstar. Men vad är alternativen? DemokratiAkademin (där jag jobbade förut - varning för partiskhet) pysslar med just såna resonemang. De har f ö en ny kurs i demokratiska mötesformer på g just nu.

ps. stalltjejer=ledare nu vetenskapligt belagt

i ett tidigare inlägg hyllade jag stallet som empowerment-plats för kvinnors ledarskap. tydligen var jag inte den enda som tänkt på det (tack och lov!) utan Lena Forsberg från Luleå Tekniska högskola hade en månad innan presenterat sin lic-uppsats där hon vetenskapligt belägger varför jag har rätt ;-)

Kunskapsekonomin

VÅRA sopor (Foto: Fotoakuten)

Snälla folk bilda mig. (Vad som kändes som) tusentals högskolepoäng i nationalekonomi räckte inte så nu förlitar jag mig till er, mina medmänniskor.

Hur kan vi leva i Kunskapsekonomin och samtidigt dränka världen i sopor?

Kan vi åtminstone sluta vara så självgoda att vi tycker att vi är mer utvecklade än de som producerar allt vi vräker i oss och vräker oss i? Det är ju bara som förut, att tjänarna bor på gården med utedasset, fast vi nu tar flyget (!) för att förfasa oss över "deras" soptippar.

Enda positiva med camorrans våldsamma sopmonopol i Neapel är att de ju ändå förgiftar sitt eget närområde. Internalisering av externa kostnader kallade vi det på nationalekonomin. Det är bra för hushållning med resurserna.

Nollåttans år! Leve storstan!

Flest i världen bor i storstan.

Låt oss fira storstan i år! Det svenska bidraget kommer från DNs nöjesbilaga På Stan som klurigt nog har utropat 2008 till ... nollåttans år förstås. Dags för den här stan (märks d att jag bor i Sthlm?) att sträcka på sig alltså.

Och inte bara denna - utan alla stadsbor världen över. 2008 kommer vi nämligen bli fler än de som bor på landsbygden. För första gången i mänsklighetens historia! Det är en helt enorm milstolpe vi passerar och jag hoppas den får större ... och Större... och STÖRRE utrymme i alla tänkbara sammanhang.

Sidas nya Afrikastrategi t ex (som verkar göra en Fuglesang med ständigt uppskjutna uppskjutningar) - på vilket sätt kommer den ta in att Afrikas och Asiens städer kommer dubblera sin urbana befolkning under en enda generation? När frågan ställdes i somras stod den landsbygdskramande panelen som frågetecken. Ändring! Gilla läget och hitta möjligheter!

Det gör rapporten med det fantastiska namnet "Unleashing the Potential of Urban Growth" är kittlande och gastkramande läsning från FNs befolkningsorgan UNFPA. De varken duckar för problemen eller blundar för möjligheterna.

Människor lever i städer. Städer lever. Leve städer!

ps. Hittade rapporten genom att söka "världens städer" på pedagogiska resurssidorna. där fanns också länk till frågesport på nätet om världens städer. en annan än geografispelet från tidigare inlägg. och... ds.