"Folkhögskolor är idéintoleranta institutioner - därför leder såna här diskussioner ingenvart."
Så står det på en av lapparna. Någon skrev det efter ett pass jag höll i på en folkhögskola häromsistens. Vi var ungefär 60 pers och diskuterade "hållbar utveckling" och "global rättvisa". Stora begrepp. Lätta att slänga sig med, svåra att ifrågasätta och utmana.
En kille tyckte att vi i Sverige i första hand borde sköta oss själva på ett bra sätt. Kanske inte skicka iväg massa pengar till länder som styrs av ledare som ingen kan välja bort. Att varje stat måste sköta sig själv. Med betoning på sköta sig. Runtomkring började andra elever att sucka högt och himla med ögonen. Men han stod på sig, om än lite rödare om kinderna. Kanske var det han som skrev lappen sen. Eller nån som stod tyst och inte vågade säga nåt. Inte ville riskera att bli impopulär, utdefinierad.
Det är inte så lätt att balansera mellan individens ansvar och strukturens påverkan, vare sig det gäller stater eller personer. Och inte blir det lättare om vi inte vågar lyfta maktkonflikter och demokrati-dilemman. Då blir vi ju idéintoleranta. När vi istället kan vara kreativa istället. Idésprutor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar